Jesus som Guds Son: Utgångspunkten för benämningen av den kommande Messias som Guds Son är Natansprofetian i 2 sam. 7:13ff.
Här heter det "Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son". I psalm 89 tecknas den fylligaste bilden av Messias som Guds Son som vi har i hela Gamla Testamentet i vers 20ff. Messias gudomlighet i förbindelse med Guds-Son begreppet kommer också fram i Jeseja 9:6. Han är Guds enfödde och Guds representant, i det att han realiserar alla frälsningslöftena. Han är Son i gudomlig mening och på ett enastående sätt utrustad för sitt uppdrag. I allmänhet betyder uttrycket Guds Son, när Jesus använder det om sig själv, att han är en evig gudomsperson. Jesus betecknar ständigt Gud som Fadern, vilket visar att han står i ett unikt förhållande till Gud. För hela urkristendomen var det utmärkande att man tillbad Jesus Kristus som Gud. Även den apokalyptiska fromhetsinriktningen bland judarna väntade på en Messias med himmelska ursprung. Benämningen Guds Son tilldelas i skriften absolut och exklusivt Jesus Kristus som en evig gudomsperson.
Johannes evangeliets särprägel
Johannesevangeliet förkunnar att Jesus från Nasaret är Messias, Gud Son, Joh. 20:30-31. Boken har en systematisk teologisk framställning, där den vill förklara och bevisa Jesu Kristi Gudom. Jesus uppenbara sig i ord och gärningar. Proklammationen av Jesus som Guds Son möter oss genom hela Johannesevangeliet. Jesus vittnesbörd hävdar hans likhet med Gud Fadern och når sin höjdpunkt i de sju "Jag är" proklammationerna.
"Jag är" (Jag är Gud) ... vägen, sanningen och livet, Joh. 14:6.
"Jag är" (Jag är Gud) ... uppståndelsen och livet, Joh. 11:25.
"Jag är" (Jag är Gud) ... är den gode herden, Joh. 10:11.
"Jag är" (Jag är Gud) ... dörren (grinden), Joh. 10:9.
"Jag är" (Jag är Gud) ... livets bröd, Joh. 6:35.
"Jag är" (Jag är Gud) ... världens ljus, Joh. 8:12.
"Jag är" (Jag är Gud) ... Er vän, vänner kallar jag er, Joh. 15:15.
Johannesevangliet berättar främst om Jesu verksamhet i Judéen. Jesu förkunnelse har en stor plats och en rad huvudbegrepp i den kristna tron behandlas. Jesus talar också mycket om Den Helige Andes gärning i den nya tidsepoken efter hans uppståndelse. Bokens budskap är Jesu självvittnesbörd om att han är både Gud och människa.
Jesus Kristus - en översikt
Jesus föddes troligen 4-5 år före vår tideräknings början. Han föddes enligt skrifterna i Bethlehem, Mika 5:1, av Davids ätt. Det var i samband med skattskrivningen när Kvirinius var landshövding över Syrien som Jesu moder Maria och hennes trolovade Josef, timmermannen från Nasaret for till Bethlehem för att låta skattskriva sig. Maria och Josef bosatte sig sedan i Nasaret efter den kortvariga flykten till Egypten undan konung Herodes, Matt. 2:19-23. Jesus blev därför kallad Jesus från Nasaret. Josef, Jesu styvfar dog troligtvis ganska tidigt. Jesus hade flera halvsyskon, fyra halvbröder; Jakob, Joses (Josef), Judas och Simon samt minst två eller flera halvsystrar. Jesu ungdomstid och uppväxt är en för oss okänd period i hans liv (lite uppgifter finns i de nytestamentliga apokryferna). Jesus är vid sitt framträdande drygt 30 år gammal, 29 -32 e.Kr. Jesu egennamn betyder "Herren är frälsning", vilket var ett förhållandevis vanligt namn i Israel, jfr. Josua, Jesaja etc. Kristus är däremot en ämbetsbeteckning som betyder "den smorde". Kristus heter på grekiska Christos, vilket är en återgivning av den hebreiska titeln Messias (Masiah). Jesus Kristus är en bekännelseformel "Jesus är Messias", dvs. den i Gamla Testamentet utlovade frälsaren.
Jesu föräldrar tillhörde antagligen den krets av fromma som kallades de stilla i landet. De levde troligen på ett mycket enkelt sätt. Tolv år gammal gick Jesus in under "hela lagen", som sed var i Israel och han följde med sina föräldrar till högtiden i Jerusalem, Luk 2:41ff. Jesus utövade troligtvis sin faders yrke som timmerman (snickare). Centrum för Jesu verksamhet var Kapernaum och byarna omkring sjön Gennesaret i Galiléen. Jesu verksamhetsperiod varade ca. 3,5 år. Han bedrev sin verksamhet enbart bland judar. Endast de hedningar - icke judar som uppsökte honom hjälpte han. Till bilden av den historiske Jesus hörde alltså att han erkände judarnas företrädesrätt till den messianska frälsningen, Mark. 7:27, Luk. 13:16, 19:9. Judarna står enligt Jesus i en frälsningshistorisk särställning. Pauli ord:"först och främst juden, så också greken, Rom. 1:16 är bestämd av Jesu hållning. Detta står däremot inte i motsättning till Jesu universella missionssyn. Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar.
Jesu lidandeshistoria
Jesus dömdes av Stora rådet som en hädare på grund av hans självvittnesbörd om att han var Guds Son och hans hädiska ord mot templet enligt judarnas uppfattning, Matt. 26:63-65. Inför Pilatus anklagades Jesus som en politisk förbrytare. Han beskylldes för att ha politiska messiansanspråk, Luk. 23:1ff. Judarna kunde inte döma Jesus till döden, enligt deras lag. Därför anklagades Jesus inför romarna, för att ha politiska ambitioner för ett maktövertagande av Israel. Sedan pressade man Pilatus i hans förhållande till kejsaren av Rom, Joh. 19:12. Judarna menade att Jesus hade gjort sig till kung och att han ambitioner var att sätta sig upp mot kejsaren. Jesus blev anklagad för att vara en sådan Messias som han absolut inte ville vara. Enligt den styrande översteprästen var det bättre att en person dör för folket (Jesus), än att hela folket dör, dvs. att Jesus inspirerar folket till uppror mot romarna (judarnas sätt att tolka Jesu framträdande och vittnesbörd), vilket bara skulle slås ned av romarna och skapa ett oerhört lidande för hela det judiska folket. I detta intrigspel mellan det judiska ledarskapet i Jerusalem, Pilatus, romarna och det judiska folket i allmänhet dömdes Jesus till döden genom korsfästelse. Jesu död blev ett ställföreträdande strafflidande till försoning för hela världens synd. Jesus Kristus dog för våra synder enligt skrifterna, Joh. 3:16-17.
Jesus och uppståndelsen
Jesu uppståndelse blev uppfattad som en gudomlig kraftgärning, Ef. 1:20-23, varigenom Jesus insattes i sitt messianska maktvälde som allsmäktig Herre. Genom himmelsfärden intog han sin plats på Gud Faderns högra sida. Som sin sista vilja befallde han sina lärjungar att gå ut med evangeliet till alla folk, Mark. 16:15-16.
Jesus som profet
Jesus är en eskatologisk profet. Han förkunnar "glädjens budskap". Jesu budskap är att folket skall göra bättring (omvända sig), ty himmelriket är nära. Jesus förutsätter Israels kännedom om vad "Guds Rike" betyder i de profetiska löftena, nämnligen att Gud i ändens tid skall taga makten genom Messias konungavälde på jorden. Han skall hålla dom över alla människor och genom en världskatastrof (som människor själva åstakommer) låta denna tidsålder gå under. Riket är nära därför att han har kommit som är rikets konung. Nu skall denna världens furste dömas och kastas ut (djävulen). Den starkare skall övervinna den starke. Satans rike faller ihop mer och mer och skall falla ihop helt till sist genom Guds kraft.
Jesu omvändelsebudskap kräver också ett fullständigt brott med synden och med allt som hindrar ett helhjärtat liv i Guds vilja. Endast de som mister sitt liv, skall bevara det, Mark. 8:34-35. Jesus kallar människor in i ett absolut lydnadsförhållande till Gud. I mötet med Jesus är ingen neutralitet möjlig. Som eskatologisk profet förkunnar Jesus också domen över det otrogna och obotfärdiga Israel. Jerusalem och Israel skall ödeläggas respektive förskingras på grund av sin synd och sin ovilja till omvändelse. Men efter de yttersta dagarnas födslovåndor skall Jesus (människosonen) komma på himmelens skyar, i sin härlighet för att samla de utvalda och hålla dom över mänskligheten. Som världens domare och förlossare skall han fullborda världens pånyttfödelse, Matt. 19:28 och härska i det fulländade Gudsriket, Matt kap 24 -25.
Jesus som lärare
Jesus uppträdde också som en judisk rabbi. Han undervisade och lärde folket Guds lagar. Liksom andra judiska skriftlärde, samlade han lärjungar omkring sig, vilka skulle leva tillsammans med honom för att genom hans lära och vandel bli en lärjunge för himmelriket, Matt. 13:52. Jesus utlade skrifterna, tolkade lagen (Guds vilja), gav visdomsord och levnadsregler. Vi finner honom ofta i synagogan som den som utlägger och tolkar skrifterna, Luk. 4:16ff. Jesu etiska undervisning är på ett särskilt sätt samlad i Bergspredikan. En gnistrande skärpa och klarsynthet präglar Jesus som laglärare. Han förkastar de äldstes stadgar och återupprättar de mosaiska huvudbudens auktoritet koncentrerat i det dubbla kärleksbudet, Matt 22:36-40, där det står kortfattat - älska Gud av all din kraft och din nästa som dig själv. Gud är i Jesu lära hans lärjungars Fader. Tanken på Guds aktiva uppsökande kärlek är det dominerande draget i Jesu undervisning om Gud. Hela Jesu liv är en åskådningsundervisning av detta. Jesus är Gud representant, Guds kärleks sändebud till de förlorade. Hans ständiga gemenskap med syndare är en ständig påminnelse om att han älskar och vill upprätta syndare. Jesu lärarverksamhet kan jämnställas med rabbinernas, när det gäller undervisningsmetoden. Jesu förkunnelse har därför kunnat traderas (överföras i muntlig form) till oss i en verklig trogen återgivning. Jesu förkunnelse memorerades på samma sätt som rabbinernas undervisning. Inte ett enda ord fick gå förlorat eller tillfogas. Inte minst av det skäl utvalde Jesus sina tolv lärjungar för att föra budskapet vidare. Det var två saker som skilde Jesu lärarfunktion från rabbinernas; dels att hans lära enbart stödde sig på hans egen auktoritet, Matt. 7:28-29 och dels på hans förhållande lärare - elev. Det fanns ingen möjlighet för lärjungarna att under sin jordiska samvaro med Jesus få en full förståelse av allt som Jesu stod för, Joh. 16:12. Liksom
Jesus är mer än en profet, så är han också mer än en judisk rabbi. Grunden är Jesu messianska självmedvetande att han ÄR Guds Son.
Jesus som läkare
Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och alla skröpligheter hos folket, Matt. 9:35. Jesus vägrade dock att uppträda som någon mirakelman. Jesu barmhärtighet mot alla som Satan har bundit är ofta starkt framträdande i berättelserna i Luk. 13:16, Matt. 9:36 etc. Jesus driver ut de onda andarna (demonerna - fallna änglar) med Guds kraft. Jesu kraftgärningar blir tecken som skapar tro på Jesus som Messias, Guds Son, Joh. 2:11, 23. Undren är dock inga mirakel, som sker för miraklernas egen skull, inte heller demonstrationsunder för att öka Jesu prestige, utan de är ett led i Guds frälsningsplan med mänskligheten. Därför är Jesu omvändelsebudskap till syndernas förlåtelse intimt förbundna med de under han gör.
Jesus som Messias
Redan under sin verksamhetstid tillkännagav Jesus sin messianitet, Joh. 4:25-26, Matt. 11:3-5, men det var först mot slutet av sin levnad som han öppet framträdde som Messias, Matt. 21:2ff, Joh. 10:24. Jesus var återhållsam i proklamerandet av sin messianitet. Messiastiteln var politiskt och nationellt belastad bland den breda massan i folket och Jesus ville inte vara en nationell, politisk Messias. Han ville vara försiktig i sitt förhållande till myndigheterna, vilka bevakade alla rörelser som kunde tända de politiskt-messianska förhoppningarna som ständigt pyrde i det ockuperade folket och som gång efter annan hade lett till uppror, Apg. 5:36-37. Jesus behövde också ro till att förbereda lärjungarna på de grundläggande frälsningshistoriska händelserna; Jesu död och uppståndelse, pingsten och grundläggandet av det nya förbundets församling (kyrka). Det krävde tid att både proklamera Guds rikets närhet och samtidigt ge undervisning till den skara som skulle bli Kristi församling på jorden. Ett offentligt messiasvittnesbörd skulle säkert snabbt skapat en krissituation, såsom fallet blev i samband med Jesu intåg i Jerusalem på Palmsöndagen. Det viktigaste var för Jesus att vänta till exakt rätt tid (när tiden var inne) för att proklamera sin Messiasvärdighet.
Jesus som Människosonen
Jesus omtalar sig själv i tredje person. Han är den som kom från himmelen och som stiger ner på jorden i djupaste förnedring, inte för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv för mänskligheten, Matt. 20:28. Han blir den utstötte, den förkastade. En helt annan än den messiasgestalt som det judiska folket hade väntat sig.
"Han hade ingen gestalt eller fägring, när vi såg på honom kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, ja, han var sargad för våra överträdelser skull och slagen för våra missgärningarnas skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade", Jesaja 53:2b-5.
Utan att vika åt sidan fullföljde han sin uppgift som Herrens lidande tjänare. På grund av sitt förestående frivilliga självutgivande soningsoffer för världen synd instiftar han sista kvällen före sin död den nya förbundsmåltiden (nattvarden), som är utgjutet för alla till syndernas förlåtelse, för dom som tror på honom. När Jesus dagen därpå dör på korset, utropar han: "Det Är fullbordat" - en proklamation av att han messianska verk som Herrens tjänare är fullgjort, Joh. 19:30.
Då rämnar förlåten i templet som ett gudomligt tecken på att försoningen är fullbordad och att allt som har utestängt ett syndigt släkte från gemenskapen med Gud, Är undanröjt.
Ett försök till sammanfattning av vem Jesus Kristus är.
Hans Andrén, uppdaterad 2014-12-20.
Jesus sade:"Jag Är (Jag Är Gud) ... vägen, sanningen och livet. INGEN kommer till Gud Fadern utom genom mig, Joh. 14:6. Jag är ... uppståndelsen och livet, Joh. 11:25. Jag är ... är den gode herden, Joh. 10:11. Jag är ... dörren (grinden), Joh. 10:9. Jag är ... livets bröd, Joh. 6:35. Jag är ... världens ljus, Joh. 8:12. Jag är ... Er vän, vänner kallar jag er, Joh. 15:15.
I begynnelsen var Ordet (Jesus), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Och Ordet (Jesus) blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning, Johannesevangeliet 1:1-5, 14. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste, Jesaja 9:6.
Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar, Mika 5:2. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: "Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Han var genomborrad för våra överträdelser skull, slagen för våra missgärningar skull. staffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom, Jesaja 53:5-6. Ty så älskade Gud hela världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst (räddad-befriad) genom
tro på honom, Johannes Evangelium 3:16-17.
