Elisabeth fick se sin son - i Himlen
När Elisabeth miste sin son blev hela livet mörker. Men mitt i mörkret fick hon en himmelsk syn – som ledde fram till en tro och en väg ut i ljuset.
Elisabeth Hansson bor i skånska Tollarp, men kommer ursprungligen från Blekinge. Som barn gick hon i söndagsskola, men det kristna budskapet flyttade aldrig in i hennes hjärta, och istället valde hon en helt annan väg i livet.
– Jag ville ut i världen, jag ville ha roligt. Och visst hade jag roligt ibland. Men när jag kom hem på natten kände jag mig så tom. För utelivet kunde inte fylla mitt behov.
– Det var en enorm tragedi. Jag gick in i ett fullständigt mörker. När begravningen och allt det praktiska var över, så försvann också många av vännerna. Då såg man vem som var ens riktiga vänner.
Ofta kunde Elisabeth åka till graven och tillbringa hela natten där, i förtvivlan och sorg. Men mitt i sorgen kom också många tankar.
– När jag stod där vid graven så började jag fundera. Jag ville veta om det fanns något bortom det här livet. Om det fanns en evighet och om det kristna budskapet var verklighet.
Av sjukvården erbjöds Elisabeth samtalsterapi på psyket.
– Men terapin gjorde så ont, den riktigt rev och slet i mig. Jag klarade inte av det. Sedan gav de mig en massa medicin som de ville att jag skulle ta – sobril och annat. Jag tog dem under en tid, men de gjorde mig så egoistisk och självcentrerad. Jag hade börjat ta tag i min barnatro och läsa Bibeln, men jag förstod inte. Jag var så bedövad av mina nervtabletter. Jag ville inte ha medicinen, så jag bestämde mig för att sluta.
– Det var en fredagskväll och när jag låg i sängen så började jag krampa i hela kroppen. Det kändes som om jag skulle explodera.
Mitt i kramperna upplevde Elisabeth hur hon lämnade kroppen.
– Det kändes som om mitt inre flyttade upp i ett stort ljus, och jag kunde se min egen kropp ligga i sängen och krampa, från någonstans högre upp.
– Men jag fick också se något annat. För plötsligt såg jag en fantastiskt vacker äng. Där såg jag en man – det var Jesus – tillsammans med Jörgen. Jesus talade aldrig till mig, han bara tittade på mig. Men jag upplevde ett sådant starkt ljus, och i den stunden blev jag överbevisad om att det finns en Himmel. Det finns en evighet. Den övertygelsen kan ingen ta ifrån mig.
Sonen dog
Under flera år var Elisabeth Hansson ensamstående mamma till en blödarsjuk pojke, Jörgen. Men vid nio års ålder dog sonen, i komplikationer av sin sjukdom.– Det var en enorm tragedi. Jag gick in i ett fullständigt mörker. När begravningen och allt det praktiska var över, så försvann också många av vännerna. Då såg man vem som var ens riktiga vänner.
Ofta kunde Elisabeth åka till graven och tillbringa hela natten där, i förtvivlan och sorg. Men mitt i sorgen kom också många tankar.
– När jag stod där vid graven så började jag fundera. Jag ville veta om det fanns något bortom det här livet. Om det fanns en evighet och om det kristna budskapet var verklighet.
Av sjukvården erbjöds Elisabeth samtalsterapi på psyket.
– Men terapin gjorde så ont, den riktigt rev och slet i mig. Jag klarade inte av det. Sedan gav de mig en massa medicin som de ville att jag skulle ta – sobril och annat. Jag tog dem under en tid, men de gjorde mig så egoistisk och självcentrerad. Jag hade börjat ta tag i min barnatro och läsa Bibeln, men jag förstod inte. Jag var så bedövad av mina nervtabletter. Jag ville inte ha medicinen, så jag bestämde mig för att sluta.
Såg sonen med Jesus
Elisabeth slutade tvärt med medicinerna, men det ledde till att hon blev riktigt dålig.– Det var en fredagskväll och när jag låg i sängen så började jag krampa i hela kroppen. Det kändes som om jag skulle explodera.
Mitt i kramperna upplevde Elisabeth hur hon lämnade kroppen.
– Det kändes som om mitt inre flyttade upp i ett stort ljus, och jag kunde se min egen kropp ligga i sängen och krampa, från någonstans högre upp.
– Men jag fick också se något annat. För plötsligt såg jag en fantastiskt vacker äng. Där såg jag en man – det var Jesus – tillsammans med Jörgen. Jesus talade aldrig till mig, han bara tittade på mig. Men jag upplevde ett sådant starkt ljus, och i den stunden blev jag överbevisad om att det finns en Himmel. Det finns en evighet. Den övertygelsen kan ingen ta ifrån mig.
Läs hela inlägget på
http://jesus.se/livsberattelser/238-elisabeth-fick-se-sin-son-i-himlen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar